Allting går så fort
Minns ni alla när man var liten? Då man kunde göra vad man vill, när man vill, men vem man vill. Då allting var så enkelt. Sen började man växa upp. Träffa nya människor, få nya vänner och även nya ovänner. Innan så var jag väldigt irriterad på en i min klass (nämner inte namn) "Personen" kunde vara hur störande som helst och verkligen lägga sig i allt. Vi höll på att bråka dag ut och dag in. Raster och lektioner. Skola och fritid... Helt plötsligt ändrade sig allt. En dag visade det sig att vi hade samma intresse. Båda hade dansen i sig. Han break och jag street. Vi insåg att vi gillade varandras stilar och tillslut startade vid en dansgrupp. Vi lärde varandra det vi kunde och samlade ihop nya kunskaper. Vi hade helt enkelt väldigt kul tillsammans! Jag var lycklig. Vi dansade, skrattade och hade roligt. Vi har än idag kvar dansgruppen och dansar någon gång ibland. Inte ofta, men vi ska börja ta tag i det igen har vi sagt. Han är verkligen en människa som går att lita på. En sån med lika efterbliven humor som jag!! Innan funderade jag på att byta klass/skola. Gud vad glad jag är som fortsatte i den klass jag går i nu! Ett och ett halvt år har vi jobbat i samma klassrum nu, tror jag? Whatever, min klass är grym. Så glad att jag går i denna och inte någon annan! 3 och ett halvt år kvar nu. Sen gymnasiet. Jag ska verkligen ta vara på denna tiden och tillbringa den med de människor som ställer upp för mig och verkligen alltid finns där. Mina vänner är oslagbara, punkt.


Kommentarer
Trackback